Innan jag börjar vill jag bara klaga lite på den här mikrofonen. Den är kass. Bara skräp. Säkert importerad för den lär inte va gjord i Sverige, välfärdslandet med bara sjukskrivna myglare, försoffade soffliggare, uteliggare och tiggare. För alla giriga materalister kapitalister har redan flytt från exakt lika giriga kommunister efter femtio år av skattehöjningar och standardsänkningar
Nej inget får man för skatten längre. Vi får bara vårdköer, vanvårdade vårdhem, ovårdade skolor, vårdslösare rättsväsende. Förfall i fritt fall med alltför låg lön för alltför mycket slit på skitjobb med tristess blandad stress och säg vem är inte less på sin korkade chef
Man står knappt ut tills dess man får sin industrisemester och flyr stan från kodakjapaner och svulloamerikaner till sommarstället och hamnar istället bland myggor och flugor och fästingar och getingar och dåligt väder
Det börjar med ösregn varje midsommarbord och sen blir det bara sämre. Mest snorkallt, ibland växthusvarmt, men alltid alltid alltid regn. Sen kommer hösten med benmärgsvindar innan äntligen vinter med femtioelva (ja faktiskt, femtio plus elva, sextioen) månader med slaskblaskgrus, lårbrottshalka och självmordsmörker
Och aldrig snö på Julafton (förutom denna da, första på typ 20 år). Nej förutom de hälsosamma julborden, alltid samma julklappsslakt med armbågande mobilskrikande ansiktshostande som köar för att köpa mera kläder till redan proppfulla garderober, köar på förmynderibolaget för att köpa familjelycka på flaska och tack kära Konsum för alla rabattkuponger
Överallt bara äckliga förskräckliga människor. Jag stör mig på alla som jämt är i vägen, feta gubbar som stinker svett, heta snubbar med noll vett, svin som är snyggare än mig, glin som tror de är balla, alla som jämt ska dra dåliga skämt. Jag stör mig på alla som smaskar, alla som maskar, alla som gaskar upp en med ”Ryck upp dig!” Jag stör mig på alla som avbryter eller skryter, som fumlar eller mumlar, som ljuger, dom suger. Och jag hatar folk som gnäller
Men värst är ändå grannar. Arbetslösa snorungen ovanför som tokfestar på vardagar, kärringjäveln Berit som bara måste dammsuga varje lördag morgon och Eriksson som skrävlar med sin nya BMW. Det är grillos på balkongen, ludd i torktumlaren, hundbajs på gården med byrackor som skäller och barn som dräller
Barn, jag avskyr barn, gallskrikande miniterrorister, hagalna egoister som växer upp till tonårsligister, ni vet snattande chattande smygrökande öppetgökande titta-på-mig fjortisar som drömmer om att bli Idolkändisar
Ett av alla fantastiska program på alldeles för få kanaler. Våra älskade dokusåpor där verkligheten röstas bort, sport där Astra Zenica vinner guldmedaljer och nyheterna med svältande barnsoldater i aidsländer utan aid, valslakt i smältande Antarktis utan is och värst av allt, turskallar som skrapar trisslotter och blir besvikna när de bara vinner en miljon, ’Åh, jättekul, bra’
Va fan, sån tur har inte jag, vare sig i spel eller kärlek. Aldrig någon som ringer förutom alla jävla försäljare. Som om vi inte har nog med reklam på tv och i alla skvallertidningar som upplyser oss om hur kändisar har sex, hur du ska ha sex, hur du ska bli snygg, hur du ska bli smal och så alla annonserna då… för skräp… som denna… kassa… mikrofon